L\u00e4ser om David Larsson Heidenblads kr\u00f6nika i SvD g\u00e4llande hans sex\u00e5riga son med autism och IF. <\/strong>Innan jag ens lyckats f\u00e5 tillg\u00e5ng till den l\u00e5sta artikeln var jag sm\u00e4rtsamt medveten om vad titeln syftade till.<\/p>\n\n\n\n Monica (Marionettmamman p\u00e5 instagram) sammanfattade den som b la n\u00e4r funkislivet tar sina djupaste dippar, traumatiska perioder som l\u00e4mnar djupa \u00e4rr i oss f\u00f6r\u00e4ldrar och som v\u00e4cker just den ot\u00e4nkbara tanken.<\/p>\n\n\n\n Kommer mitt \u00e4lskade barn kunna bo kvar hemma<\/strong><\/em>?<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Jag vet hur det \u00e4r att t\u00e4nka den d\u00e4r f\u00f6rbjudna tanken. Och jag vet \u00e4ven precis hur det \u00e4r n\u00e4r den \u00e4r vilande i lugnare perioder. Det d\u00e5liga samvetet som gnager n\u00e4r det flyter p\u00e5. Tvivlen, kanske var det inte ens s\u00e5 farligt? Borde nog st\u00e5 pall f\u00f6r mer. T\u00e4nk om det bara \u00e4r jag som \u00f6verdriver?<\/p>\n\n\n\n Heidenblad avslutar med:<\/strong> \u201dI den svala h\u00f6stsolen k\u00e4nns allt detta avl\u00e4gset. Vi \u00e4r inne i en positiv spiral. Visst f\u00e5r Jacob fortfarande utbrott och l\u00e5sningar. Men han ger sig inte p\u00e5 oss andra. Falsettskriken har tystnat. Fem dagar i veckan kan jag och min Jag vet ocks\u00e5 att den d\u00e4r r\u00e4dslan f\u00f6r att hamna d\u00e4r igen aldrig heller heller riktigt sl\u00e4pper taget om en. T\u00e4nk om det v\u00e4rsta inte ens h\u00e4nt \u00e4n?<\/p>\n\n\n\n Trots att det f\u00f6r tillf\u00e4llet dystraste tankarna h\u00e5ller sig p\u00e5 avst\u00e5nd och motas bort vet man \u00e4nd\u00e5 b\u00e4ttre \u00e4n att luta sig tillbaka. Ta aldrig n\u00e5gonsin n\u00e5gonting f\u00f6r givet blir ens motto. Att alltid beh\u00f6va se sig om \u00f6ver axeln sker per automatik. N\u00e4r som helst kan mattan ryckas undan. Det vet vi allt f\u00f6r v\u00e4l. <\/p>\n\n\n\n Matheo b\u00f6rjade i s\u00e4rskolan <\/strong>som sex\u00e5ring och vi stod inf\u00f6r en stor f\u00f6r\u00e4ndring. Jag var livr\u00e4dd. F\u00f6r\u00e4ndringar h\u00f6r inte direkt till hans paradnummer. Efter m\u00e5nga \u00e5rs slit med turbulenta \u00e5r p\u00e5 f\u00f6rskolan fungerade det \u00e4ntligen helt okej. Var det verkligen r\u00e4tt att rycka upp honom fr\u00e5n det? ett \u00e5r tidigare tom? S\u00e4rskolan saknar ju f\u00f6rskoleklass, varp\u00e5 han kunnat g\u00e5 kvar \u00e4nnu ett \u00e5r. Min k\u00e4nsla sade dock att han var redo f\u00f6r n\u00e4sta steg, att komma vidare. Personalen var oerh\u00f6rt proffsiga <\/strong>och han fann sig relativt snabbt till r\u00e4tta. Det var en fr\u00f6jd att ta del av hans inneh\u00e5llsrika dagar via kontaktboken, d\u00e4r allt roligt de hittade p\u00e5 dokumenterades. Tiden gick och det fanns ingen anledning till oro fr\u00e5n min sida, skolan hade mitt fulla f\u00f6rtroende. N\u00e4stan s\u00e5 att jag i \u00e4rlighetens namn k\u00e4nde mig \u00f6verfl\u00f6dig. Fast p\u00e5 ett bra s\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n \u00c4ntligen var jag bara mamma<\/strong><\/em>!<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Visst skulle andra utifr\u00e5n s\u00e4kerligen beskriva v\u00e5r vardag som utmanande men det fl\u00f6t p\u00e5 s\u00e5 till den grad att jag ist\u00e4llet bara f\u00f6r att kunna g\u00e5 till mitt arbete fem dagar i veckan s\u00f6kte mig till ett mer utmanande arbete. Nu var det min tur! Att rulla tummarna har aldrig riktigt varit min grej. Trots att jag hade p\u00e5 k\u00e4nn att det var f\u00f6r bra f\u00f6r att vara sant hann jag i \u00e4rlighetens namn v\u00e4nja mig. <\/p>\n\n\n\n I hela tv\u00e5 \u00e5r varade \u201dlugnet\u201d.<\/p>\n\n\n\n En dag l\u00e5g det en lapp hans ryggs\u00e4ck. <\/strong>Hans fantastiska l\u00e4rare informerade om att hon skulle sluta. Jag blev alldeles kall och kom p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att h\u00e5lla andan. Vi \u00e4r s\u00e5 oerh\u00f6rt beroende av \u201dr\u00e4tt\u201d person p\u00e5 \u201dr\u00e4tt\u201d plats. En person som f\u00f6rst\u00e5r hur v\u00e5rt barn fungerar och t\u00e4nker. Att minsta lilla f\u00f6r\u00e4ndring kan rubba balansen. Att dag pl\u00f6tsligt sl\u00e5r om till natt. Jag f\u00f6rs\u00f6kte t\u00e4nka positivt och inte m\u00e5la fan p\u00e5 v\u00e4ggen. T\u00e4nk som jag oroat mig inf\u00f6r skolstarten, helt i on\u00f6dan! Sommaren f\u00f6rfl\u00f6t. Den var fin. Det var en ny erfarenhet att hinna h\u00f6ra vad jag t\u00e4nkte n\u00e4r han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen var iv\u00e4g p\u00e5 semestern p\u00e5 \u00c5grenskas sommarl\u00e4ger.<\/p>\n\n\n\n Tyv\u00e4rr blev skolstarten startskottet <\/strong>p\u00e5 en mardr\u00f6m som fortfarande p\u00e5g\u00e5r. Klassammans\u00e4ttningen \u00e4ndrades och den nya l\u00e4raren blev sjukskriven efter bara n\u00e5gra m\u00e5nader. Massor med ny personal och dessutom ny rektor. Pandemi p\u00e5 det. Det var rena rama vilda v\u00e4stern. Matheo b\u00f6rjade m\u00e5 allt s\u00e4mre. Han hade inte varit speciellt ut\u00e5tagerande p\u00e5 flera \u00e5r men det b\u00f6rjade ske allt fler incidenter b\u00e5de i skolan och hemma. De ringde allt oftare fr\u00e5n skolan. Tillslut fick jag ont i magen av att bara kolla p\u00e5 telefonen.<\/p>\n\n\n\n Han blev som f\u00f6rbytt, fr\u00e5n att tidigare ha kommit hem glad ih\u00e5gen var han arg som ett bi. Allt var fel. Han b\u00f6rjade i f\u00f6rtvivlan \u00e4ven att ge sig p\u00e5 sig sj\u00e4lv. <\/p>\n\n\n\n Hans tidigare hanterbara l\u00e5sningar och utbrott b\u00f6rjade glida oss ur h\u00e4nderna<\/strong><\/em><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Jag b\u00f6rjade bli r\u00e4dd p\u00e5 riktigt. Jag hoppades innerligt att skolan hade r\u00e4tt; att de snart skulle komma p\u00e5 r\u00e4tt k\u00f6l igen. Det skedde aldrig. Terminen tog pl\u00f6tsligt slut. N\u00e4sta bara m\u00e5ste bli b\u00e4ttre, f\u00f6rs\u00f6kte jag intyga mig sj\u00e4lv. Det blev den inte. Den blev s\u00e4mre. I februari hade jag f\u00e5tt nog. Jag meddelade skolan, pandemi eller ej f\u00f6ljer jag med honom dit f\u00f6r att se vad som f\u00f6rsigg\u00e5r. Det var en jobbig vecka. K\u00e4nslom\u00e4ssigt. F\u00f6rst nu f\u00f6rstod jag vad han s\u00e5 desperat hade f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rmedla. N\u00e4r jag \u00e4ntligen fattade vad det var som stressade honom var hoppet som bortbl\u00e5st. Vi best\u00e4mde att han skulle byta skola. Jag kontaktade l\u00e4mpliga skolor som jag bes\u00f6kte. Tv\u00e5 stycken. Ingen av dem hade platser mitt i terminen. Vi skulle d\u00e4rf\u00f6r s\u00f6ka f\u00f6rst till h\u00f6sten n\u00e4r platser p\u00e5 skulle bli lediga. Jag informerade grundskolef\u00f6rvaltningen om l\u00e4get och d\u00e4rf\u00f6r blev chocken total n\u00e4r det damp ned ett brev i brevl\u00e5dan att platserna gick till andra elever, enligt den sk n\u00e4rhetsprincipen. Ist\u00e4llet placerades han p\u00e5 en skola vi aldrig s\u00f6kt som inte var anpassad till hans behov. Jag minns det som ig\u00e5r. Det var l\u00f6rdag. Han var p\u00e5 kortids och jag och Alejandro var p\u00e5v\u00e4g ut f\u00f6r att \u00e4ta lunch med goda v\u00e4nner. Solen sken. Jag gr\u00e4t hysteriskt. Han fick stanna bilen.<\/p>\n\n\n\n Grundskolef\u00f6rvaltningen var inte <\/strong>villiga att \u00e4ndra sitt beslut. De menade p\u00e5 att det inte r\u00e4knas som ett giltigt sk\u00e4l att man har behov av en fysiskt anpassad milj\u00f6. Giltliga sk\u00e4l till f\u00f6rtur p\u00e5 skolor har man bara, enligt dem om man har fysiska funktionsneds\u00e4ttningar (!). De har dessutom g\u00e5tt och \u00e4ndrat att s\u00e4rskolorna inte l\u00e4ngre f\u00e5r lov att rikta sig gentemot elever med autism. De har best\u00e4mt att SAMTLIGA s\u00e4rskolor har b\u00e5de komptens och f\u00f6ruts\u00e4ttningar att ta emot ALLA typer av elever, \u00e4ven sv\u00e5rt autistiska elever. <\/p>\n\n\n\n I samma veva eskalerade hans ut\u00e5tagerande beteende i skolan. De ringde en fredag n\u00e5gra timmar innan han skulle hem och bad mig h\u00e4mta honom. Skicket jag m\u00f6tte honom i resulterade i att jag svor p\u00e5 att aldrig l\u00e4mna honom d\u00e4r igen. Det gjorde jag inte heller f\u00f6r veckan d\u00e4rp\u00e5 lades han in p\u00e5 barnpsykiatrin. Vi var p\u00e5 l\u00e4karbes\u00f6k p\u00e5 BNK i G\u00f6teborg. Han rev hela rummet och gav sig p\u00e5 b\u00e5de oss och sig sj\u00e4lv s\u00e5 till den grad att han tuppade av. N\u00e4r han vaknade fortsatte tumultet. De st\u00e4ngde kliniken f\u00f6r att han var en fara f\u00f6r sig sj\u00e4lv och andra. Vi stod bredvid och s\u00e5g handfallna p\u00e5 v\u00e5r 9-\u00e5riga son. Det hade g\u00e5tt totalt \u00f6ver styr. Det \u00e4r ovanligt att l\u00e4gga in s\u00e5pass sm\u00e5 barn. Det \u00e4r ovanligt att l\u00e4gga in barn med Matheos problematik \u00f6ver huvudtaget. Men l\u00e4karna och klinikchefen stod p\u00e5 sig. Han skulle inte hem och blev inlagd i tv\u00e5 dygn. Vi p\u00e5b\u00f6rjade medicinering med neuroleptika, antipsykotisk medicin som s\u00e4gs ha evidens p\u00e5 ut\u00e5tagerande beteende hos autistiska personer. Tillsammans med den fyrkantiga, f\u00f6ruts\u00e4gbara milj\u00f6n med b\u00e4gge oss f\u00f6r\u00e4ldrar vid sin sida stabiliserade hans m\u00e5ende. Prover togs och man kunde utesluta fysiska orsaker till hans beteendef\u00f6r\u00e4ndringar. Trots l\u00e4karintyg som styrker att skolmilj\u00f6n bed\u00f6ms vara orsaken till hans f\u00f6rs\u00e4mrade m\u00e5ende har grundskolef\u00f6rvaltningen idag, drygt 7 m\u00e5nader senare fortfarande inte f\u00f6rm\u00e5tt tillgodose hans r\u00e4tt till en fungerande skolg\u00e5ng. Matheo g\u00e5r fortfarande hemma tillsammans med oss f\u00f6r\u00e4ldrar. <\/p>\n\n\n\n Det finns alternativ<\/strong>, s\u00e5som att ut\u00f6ka med en plats p\u00e5 n\u00e5gon av skolorna som besitter kompetensen men de \u00e4r INTE villiga att hitta en l\u00f6sning. D\u00e4remot f\u00f6rm\u00e5r de ut\u00f6ka med hela 25 platser p\u00e5 Matheos skola. De g\u00f6r som de vill. I mitt tycke har det kommit att handla om prestige.<\/p>\n\n\n\n De offrar barn, mitt barn f\u00f6r att statuera exempel<\/em><\/strong><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n I deras organisation finns inget som helst barnperspektiv, bara en massa lagar och regler som de g\u00f6mmer sig bakom. Ingen \u00e4r villig att ta ansvar. Det \u00e4r alltid n\u00e5gon annans bord. De \u00e4r livr\u00e4dda att fr\u00e5ng\u00e5 regelverket de sj\u00e4lva uppfunnit. Trots att det \u00e4r fullst\u00e4ndigt idiotiskt! S\u00e4kert pga r\u00e4dsla f\u00f6r att det d\u00e5 ska bli fritt fram f\u00f6r alla m\u00f6jliga att kr\u00e4va b\u00e5de det ena och det andra. <\/p>\n\n\n\n Anledningen till att jag kr\u00e4ver<\/strong> \u00e4r f\u00f6r att min allra viktigaste uppgift som f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r att se till att mitt barn \u00f6verlever. Jag kr\u00e4ver f\u00f6r att mitt barn gick s\u00f6nder. Jag kr\u00e4ver f\u00f6r att hela v\u00e5r familj i och med det har g\u00e5tt s\u00f6nder. Det \u00e4r en oh\u00e5llbar situation. Situationen har redan varit oh\u00e5llbar i \u00f6ver ett \u00e5r. F\u00e5r han \u00e5terigen en fungerande skolg\u00e5ng och ut\u00f6kningen av kortids som han beviljats verkst\u00e4lls finns det fortfarande en chans. Men hans funktionsneds\u00e4ttningar, trots att de inte r\u00e5kar vara fysiska kompromissar inte och n\u00f6jer sig med deras tafatta l\u00f6sningar! Tiden b\u00f6rjar rinna ut. Ju l\u00e4ngre han \u00e4r hemma desto sv\u00e5rare kommer det bli att f\u00e5 tillbaka honom. Desto sv\u00e5rare kommer det blir f\u00f6r mig att komma tillbaka. Jag f\u00e5r se mig som besegrad denna g\u00e5ngen. Jag tog slut. Grundskolef\u00f6rvaltningen hade kunnat laga skadan de sj\u00e4lva \u00e5stadkommit. De \u00e4ger makten att st\u00e4lla till r\u00e4tta. Det g\u00f6r mig ursinnig. <\/p>\n\n\n\n Tar de inte sitt f\u00f6rnuft till f\u00e5nga och agerar ser jag ingen annan utv\u00e4g \u00e4n att det ot\u00e4nkbara, f\u00f6rbjudna tillslut kommer bli till verklighet. <\/p>\n\n\n\n D\u00e5 kommer mitt \u00e4lskade barn inte l\u00e4ngre kunna bo kvar hemma<\/em><\/strong><\/p><\/blockquote>\n\n\n\n Han har f\u00f6r stora behov<\/strong> f\u00f6r att vi ska kunna tillgodose dem p\u00e5 egen hand. Vi beh\u00f6ver hj\u00e4lp. Vi kommer alltid att beh\u00f6va hj\u00e4lp. Tvingas vi g\u00e5 emot v\u00e5r vilja f\u00f6r att sj\u00e4lva \u00f6verleva kommer det allra v\u00e4rsta infrias; d\u00e5 g\u00e5r vi mitt itu. Han. Jag. Hans pappa. Hela familjen. Det s\u00e5ret kommer aldrig n\u00e5gonsin att kunna fixas! Kommer dagen d\u00e5 han inte l\u00e4ngre kan bo kvar hemma innan han \u00e4r vuxen d\u00e5 skall det vara f\u00f6r att alla andra alternativ \u00e4r utt\u00f6mda. Inte pga bristande kunskap eller ekonomi. Det blir en tragedi oavsett men d\u00e5 finns det ingen att klandra. Jag f\u00f6rl\u00e5ter dem aldrig.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n
fru g\u00e5 till jobbet och t\u00e4nka p\u00e5 annat. Vi vet att Jacob \u00e4r i skolan och att han \u00e4r lycklig d\u00e4r. Det ger lugn. De v\u00e4rsta tankarna h\u00e5ller sig borta. I st\u00e4llet s\u00e4tter vi, med l\u00e4tthet och ett m\u00e5tt f\u00f6rsiktighet, den ena foten framf\u00f6r den andra\u201d. <\/p>\n\n\n\n
Det gick \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan. Det blev tom riktigt bra. Jag var inst\u00e4lld p\u00e5 en l\u00e5ng och sv\u00e5r inskolning och hade b la st\u00e5lsatt mig genom att ta ett lagom utmanande arbete. Jag var f\u00f6rberedd p\u00e5 att han skulle beh\u00f6va min n\u00e4rvaro. Att det skulle bli tufft. Det blev det inte! <\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/unicornis.jpg?resize=299%2C299&ssl=1\")
<\/figure>\nDela det h\u00e4r:<\/h3>