Sedan jag startade bloggen \u00e4r det en del av er som h\u00f6rt av sig genom \u00e5ren. B\u00e5de tidigare ok\u00e4nda i samma situation som oss men ocks\u00e5 gamla bekanta fr\u00e5n olika perioder i livet l\u00e5ngt innan barnen. \u00c4ven personer utan n\u00e5gon personlig koppling till v\u00e5ra erfarenheter har h\u00f6rt av sig. Ni har haft fr\u00e5gor men ocks\u00e5 ringt eller skrivit f\u00f6r att ber\u00e4tta att ni k\u00e4nner igen er eller bara f\u00f6r att uttrycka er tacksamhet. Ni ska veta att det betyder v\u00e4ldigt mycket! <\/p>\n\n\n\n

Jag blir alldeles varm i kroppen av att h\u00f6ra att det jag skriver, mina tankar resulterar i att andra blir inspirerade eller f\u00e5r \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else. Nu ber\u00e4ttar att ni funnit styrka men ocks\u00e5 tr\u00f6st. Att liksom bara \u201dlilla\u201d jag med v\u00e5r brokiga stig genom livet kan inge hopp \u00e4r stort och g\u00f6r mig r\u00f6rd och \u00f6dmjuk.
Jag har alltid gillat att skriva men oftast gjort det f\u00f6r mig sj\u00e4lv. N\u00e4r livet kastades omkull och jag gick igenom den sv\u00e5raste tiden i mitt liv k\u00e4nde jag ett stort behov av att s\u00e4tta mina tankar p\u00e5 pr\u00e4nt samtidigt som jag \u00f6nskade sprida kunskap. Det \u00e4r jag v\u00e4ldigt glad f\u00f6r idag. Det hj\u00e4lper mig att kunna g\u00e5 tillbaka i tiden f\u00f6r att f\u00e5 ihop dessa tumultartade \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

Jag har aldrig upplevt n\u00e5gra negativa sidor av att jag tagit beslutet att exponera b\u00e5de mig sj\u00e4lv och min familj. Tv\u00e4rtom har det varit f\u00f6rdelaktigt och lett till mycket gott som att vi f\u00e5tt f\u00f6rst\u00e5else och k\u00e4rlek.
N\u00e4r jag startade bloggen och \u00e4ven f\u00f6retaget var Matheo tre \u00e5r och jag var f\u00f6r\u00e4ldraledig med lillebror. Det var en hektisk tid och jag hade tusen id\u00e9er. I efterhand kan jag se att det inte var helt genomt\u00e4nkt. Jag \u00e4r ju en person som inte gillar att v\u00e4nta utan illa kvickt g\u00f6r slag i saken p\u00e5 gott och p\u00e5 ont. Jag jobbade lite med f\u00f6retaget, mestadels r\u00e5dgivning till f\u00f6r\u00e4ldrar som precis b\u00f6rjat misst\u00e4nka att deras barn hade autism eller precis f\u00e5tt diagnos och fortfarande var i b\u00f6rjan av sin resa. Jag har alltid beh\u00f6vt ha jobb vid sidan av som s\u00e4kerhet. Efter en tid valde jag att avregistrera f\u00f6retaget f\u00f6r det var f\u00f6r sv\u00e5rt att f\u00e5 ihop det, vilket inte var helt utan vemod. Jag drog l\u00e4rdom av hur stor del det administrativa och \u00e4ven marknadsf\u00f6ring kr\u00e4ver av f\u00f6retagaren. Det \u00e4r ett h\u00e4stjobb och inte riktigt min grej. En annan anledning var ocks\u00e5 att vissa perioder blev f\u00f6r tuffa med v\u00e5r egen situation och att det blev f\u00f6r s\u00e5rbart med enbart ensamarbete. Jag trivs med att ha kollegor, jobbet st\u00e5r f\u00f6r merparten av mitt sociala umg\u00e4nge. <\/p>\n\n\n\n

Nu jobbar jag inom barnpsykiatrin och f\u00e5r verkligen anv\u00e4ndning av mina erfarenheter och l\u00e4r mig dessutom en massa nytt. Det \u00e4r ett utmanade jobb och passar f\u00f6r en tid fram\u00f6ver. S\u00e5klart finns det fortfarande kvar en hel del id\u00e9er \u00e4ven om dem f\u00e5r f\u00f6rbli vilande p\u00e5 obest\u00e4md tid. Jag gillar numera att sj\u00e4lva resan \u00e4r livet och har blivit b\u00e4ttre p\u00e5 att leva i nuet. Att f\u00f6rs\u00f6ka kontrollera hur allt blir kan sl\u00e4nga sig i v\u00e4ggen. Jag kommer att forts\u00e4tta att blogga n\u00e4r lusten faller p\u00e5. Hoppas att ni forts\u00e4tter att f\u00f6lja med p\u00e5 v\u00e5r resa och tack fr\u00e5n botten av mitt hj\u00e4rta \u00e4nnu en g\u00e5ng.

<\/p>\n\n\n\n

Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sedan jag startade bloggen \u00e4r det en del av er som h\u00f6rt av sig genom…<\/p>\n
Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"author":1,"featured_media":4555,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true},"categories":[1],"tags":[743],"class_list":["post-4541","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-okategoriserade","tag-autism-foljare-blogg-foretag-hopp-trost-kunskap-forstaelse-tack"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/CA9BAD3C-74E2-4E20-8DCD-6092EEE05F57-scaled.jpeg?fit=1920%2C2560&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p8cdig-1bf","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4541","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4541"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4541\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4557,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4541\/revisions\/4557"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4555"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4541"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4541"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4541"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}