Det verkar ju inte helt ovanligt att det blir s\u00e5 f\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ldrar med v\u00e5ra erfarenheter. M\u00e5ns M\u00f6llers fr\u00e4msta livsm\u00e5l \u00e4r att barn med funktionsvariationer ska f\u00e5 m\u00f6jlighet till social gemenskap p\u00e5 sina villkor genom att sporta och att de ska bli bjudna p\u00e5 kalas. Att bli bjuden p\u00e5 kalas kan tyckas vara ett fjuttigt livsm\u00e5l men jag f\u00f6rst\u00e5r honom till fullo. Det \u00e4r ingen sj\u00e4lvklarhet att alla barn blir bjudna p\u00e5 kalas. Beter man sig s\u00e5pass avvikande som v\u00e5ra barn s\u00e5 h\u00f6r det nog snarare till normen att man blir bortvald av olika anledningar. Att v\u00e5ra barn som har ett stort behov av social f\u00e4rdighetstr\u00e4ning i och med sin funktionsneds\u00e4ttning l\u00e4mnas utanf\u00f6r dessa tillst\u00e4llningar kan ge stora negativa konsekvenser. Jag har precis som M\u00e5ns sparat Matheos kalasinbjudningar f\u00f6r det \u00e4r stort.
Jag beundrar M\u00e5ns mod. Han v\u00e5gar visa upp sin s\u00e5rbara sida och bevisar att det faktiskt \u00e4r m\u00f6jligt att sk\u00e4mta om allting, vilket ocks\u00e5 \u00e4r min \u00f6vertygelse. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att han hj\u00e4lper oerh\u00f6rt m\u00e5nga familjer i samma situation genom att se ljust p\u00e5 framtiden, trots inte s\u00e4llan plat\u00e5er och berg som i perioder k\u00e4nns o\u00f6verstigliga. <\/p>\n\n\n\n
I programmet ber\u00f6rs \u00e4ven M\u00e5ns r\u00e4dsla \u00f6ver att skaffa fler barn. M\u00e5ns har bara Viggo och lever inte tillsammans med Viggos mamma. M\u00e5ns sambo sedan flera \u00e5r har inga barn. M\u00e5ns som \u00e4lskar barn s\u00e4ger att det inte \u00e4r n\u00e5gon sj\u00e4lvklarhet att skaffa fler barn. Han brottas med beslutet om att v\u00e5ga. Det finns \u00e4nnu ingen samst\u00e4mmighet om orsakerna till autism men vi vet att det finns en stark \u00e4rftlig komponent. Jag f\u00f6rst\u00e5r honom till fullo. I \u00e4rlighetens namn s\u00e5 \u00e4r jag os\u00e4ker p\u00e5 om jag hade v\u00e5gat skaffa ett syskon till Matheo med vetskapen om hans utmaningar. Som tur \u00e4r s\u00e5 har jag sluppit st\u00e5 inf\u00f6r det eftersom jag blev jag gravid med Milian innan vi visste om Matheos autism. Idag \u00e4r jag s\u00e5 oerh\u00f6rt tacksam \u00f6ver det. Jag b\u00f6rjade se de f\u00f6rsta tecknen p\u00e5 autism n\u00e4r Matheo var 18 m\u00e5nader och d\u00e5 hade vi redan f\u00e5tt reda p\u00e5 att det redan fanns ett litet liv i mig. Det var ingen l\u00e4tt graviditet. Psykiskt. Fysiskt var det precis som med Matheo, utan kr\u00e4mpor. Graviditeten fl\u00f6t p\u00e5 i skymundan av Matheo. Hela graviditeten k\u00e4mpade jag samtidigt som jag jobbade att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 Matheo och f\u00f6r att f\u00e5 geh\u00f6r hos professionella. Det var m\u00e5nga olika turer. Mitt starkaste minne \u00e4r att jag gick hos en psykolog genom jobbet. Jag hade varit inblandad i en hotfull situation i jobbet. Jag jobbade d\u00e5 som ungdoms- och familjebehandlare och det tillh\u00f6rde rutinerna att tr\u00e4ffa psykolog vid dessa incidenter. Vid det f\u00f6rsta bes\u00f6ket hos psykologen s\u00e5 avhandlades incidenten snabbt och jag br\u00f6t i st\u00e4llet ihop och ber\u00e4ttade om oron f\u00f6r Matheo och f\u00f6r livet som sparkade f\u00f6r fullt i min v\u00e4xande mage. Jag k\u00e4nde ingenting f\u00f6r barnet, all min tid upptogs av att s\u00f6ka svar. Ovissheten har varit det v\u00e4rsta. Jag h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rg\u00f6ras av oron som fanns d\u00e4r konstant och aldrig l\u00e4mnade mig ifred. Dessv\u00e4rre var inte den psykologen till mycket st\u00f6d, ist\u00e4llet f\u00f6r att ta mig p\u00e5 allvar s\u00e5 f\u00f6rminskande hon min oro och min k\u00e4nsla om att det inte st\u00e4mde med Matheo. Hon uttryckte att jag kastade \u201dbort\u201d min tid genom att \u00e4lta vad som var annorlunda med Matheo. Hon menade att jag borde lita till l\u00e4karna ord som jag efter mycket om och men f\u00e5tt tr\u00e4ffa p\u00e5 BVC. De menade att vi skulle v\u00e4nta och se och att han troligtvis skulle komma ikapp i sin utveckling. Det blev en kort terapi hos den psykologen av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l och det var \u00e4ven dags f\u00f6r lillebror att f\u00f6das.
<\/p>\n\n\n\n
Jag var livr\u00e4dd f\u00f6r att i mitt tillst\u00e5nd inte kunna knyta an till honom. Mina farh\u00e5gor besannades dock inte. S\u00e5 snart de lade honom vid mitt br\u00f6st s\u00e5 fylldes jag av k\u00e4rlek och v\u00e4rme. En villkorsl\u00f6s k\u00e4rlek. Vi var kvar i v\u00e5r bubbla p\u00e5 sjukhuset i n\u00e5gra dagar tills det var dax att \u00e5ka hem till verkligheten. Den verkligheten var allt annat \u00e4n vacker. Omst\u00e4llningen med ett syskon var mycket sv\u00e5r f\u00f6r Matheo. Han f\u00f6rstod nog inte ens att han skulle f\u00e5 ett syskon. Han skrek i timmar och dunkade huvudet i golvet och vi stod bredvid, of\u00f6rm\u00f6gna att kunna tr\u00f6sta honom. Den maktl\u00f6sheten har jag m\u00e5nga g\u00e5nger dr\u00f6mt mardr\u00f6mmar om. Dessutom t\u00e5lde Matheo inte barnskrik. Nu har han l\u00e4rt sig att det inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis \u00e4r farligt att sm\u00e5 barn skriker. Han kan vara i n\u00e4rheten av barn som skriker men han s\u00f6ker alltid oss f\u00f6r att f\u00e5 bekr\u00e4ftat att det inte \u00e4r n\u00e5gon fara. Mitt mission blev att h\u00e5lla lillebror tyst. Mitt i natten p\u00e5 vintern minns jag hur jag rullade vagnen utomhus f\u00f6r att inte v\u00e4cka Matheo som med sina s\u00f6mnproblem inte skulle kunna somna om.<\/p>\n\n\n\n
Matheo diagnostiserades med autism i barndomen i juni, 2015. D\u00e5 var Milian tv\u00e5 m\u00e5nader gammal. Hela Milians f\u00f6rsta tid gick \u00e5t till att tr\u00e4ffa olika instanser f\u00f6r Matheos r\u00e4kning, i b\u00f6rjan l\u00e5g han och sov i babyskyddet, sedan satt han i babyselet f\u00f6r att tillsist krypa runt p\u00e5 golvet hos den vi tr\u00e4ffade. Givetvis hade jag \u00e4ven honom under lupp. Det \u00e4r \u00e4n idag en stor sorg f\u00f6r mig att jag inte kunnat njuta av Milians f\u00f6rsta \u00e5r \u00e4ven om jag kunnat g\u00f6ra \u201dupp\u201d med det. Idag \u00e4r jag tacksam \u00f6ver att Matheos f\u00f6rsta \u00e5r var v\u00e4ldigt fint ist\u00e4llet. Jag \u00f6nskar att jag inte haft vetskapen om hur autism yttrar sig hos sm\u00e5 barn. Jag vakade som en h\u00f6k och analyserade allt som han gjorde, alternativt inte gjorde. Det tog s\u00e5 mycket energi. Instinktivt s\u00e5 k\u00e4nde jag fr\u00e5n allta f\u00f6rsta b\u00f6rjan att det var annorlunda med Milian \u00e4n med Matheo. Men man kan ju aldrig veta s\u00e4kert! Det hade jag verkligen f\u00e5tt erfara. Det \u00e4r obeskrivligt att f\u00e5 ett \u201dfriskt\u201d barn och utg\u00e5 fr\u00e5n det f\u00f6r att sedan gradvis b\u00f6rja tvivla och slutligen f\u00e5 beskedet att det handlar om en genomgripande st\u00f6rning i utvecklingen som kommer att leda till stora konsekvenser.
\u00c4ven med Milian pendlade jag mellan hopp och f\u00f6rtvivlan. Jag minns f\u00f6rtvivlan om jag ropade p\u00e5 honom och han inte genast s\u00f6kte min blick. Vissa stunder var jag \u00f6vertygad om att \u00e4ven han var autistisk. Hur skulle jag klara tv\u00e5 sm\u00e5 barn med autism som sprang \u00e5t varsitt h\u00e5ll? Min man sa d\u00e5 n\u00e5gonting klokt \u201d\u00c4r det s\u00e5, s\u00e5 klarar vi det. Vad ska vi g\u00f6ra?\u201d. N\u00e4, vad ska man g\u00f6ra? M\u00e5nga s\u00e4ger ofta att jag \u00e4r s\u00e5 stark som orkar. Jag tror inte att jag \u00e4r starkare \u00e4n n\u00e5gon annan men detta blev min lott. Den har jag accepterat.
<\/p>\n\n\n\n
Jag har f\u00e5tt mycket st\u00f6d och nya insikter genom terapin jag deltog i under tv\u00e5 \u00e5r. Givetvis med en annan psykolog! Man kan inte v\u00e4lja och man m\u00e5ste ta hand om sina barn. Det \u00e4r v\u00e5r, vi f\u00f6r\u00e4ldrars fr\u00e4msta uppgift. Det finns inget viktigare uppdrag i livet. Jag har d\u00e4remot full f\u00f6rst\u00e5else och \u00f6dmjukhet inf\u00f6r att inte alla f\u00f6r\u00e4ldrar ror denna skutan i hamn med bibeh\u00e5llet f\u00f6rst\u00e5nd. Det \u00e4r s\u00e5 viktigt att kunna be om hj\u00e4lp! \u00c4ven som mamma till Milian s\u00e5 blev jag sm\u00e4rtsamt medveten om att vi inte r\u00e5der \u00f6ver v\u00e5r situation och inte kan p\u00e5verka allt. Givetvis var \u00e4ven Milian tvungen att vara sen i sin spr\u00e5kutveckling, som \u00e4r ett av de fr\u00e4msta k\u00e4nnetecken f\u00f6r autism. Han h\u00f6ll oss minst sagt p\u00e5 halster innan det lossnade med spr\u00e5ket och d\u00e5 gick det snabbt, fortfarande inom spannet men i den \u00f6vre kvartilen. Jag k\u00e4nner mig n\u00e4stan gr\u00e5tf\u00e4rdig bara jag t\u00e4nker p\u00e5 vad det betydde. Vi firade med pompa och st\u00e5t! \u201dTa ingenting f\u00f6rgivet..\u201d Men jag vill understryka att ens barn pratar \u00e4r ingen garanti f\u00f6r att det inte handlar om autism. Det finns s\u00e5 m\u00e5nga former som autism tar sig i uttryck. Men att ens barn f\u00f6rst\u00e5r talat spr\u00e5k, sj\u00e4lv pratar och anv\u00e4nder sig av gester i kroppsspr\u00e5ket \u00e4r goda tecken i r\u00e4tt riktning g\u00e4llande utvecklingen. M\u00e5nga barn diagnostiseras senare i skol\u00e5ldern med neuropsykiatriska funktionsneds\u00e4ttningar som autism. De kan ha det sv\u00e5rt i kamratrelationer med samspelet och att tex f\u00f6rst\u00e5 nyanser som ironi i spr\u00e5ket.
<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rst n\u00e4r Milian var i tre\u00e5rs\u00e5ldern har jag successivt kunnat sl\u00e4ppa mitt kontrollbehov g\u00e4llande hans utveckling. Han visar inga tecken p\u00e5 att ha sv\u00e5rt med socialt samspel \u00f6verhuvudtaget. Han fyller snart fem \u00e5r och \u00e4r en mycket energisk, p\u00e5hittig kille. Han \u00e4lskar f\u00f6rskolan och alla sina kompisar. Han har sedan han fyllde fyra \u00e5r planerat sitt fem\u00e5rskalas, d\u00e4r mamma kommer att ha ett finger med i spelet om vilka som bjuds. Skulle det i takt med stigande \u00e5lder visa sig att han har sv\u00e5righeter inom n\u00e5got omr\u00e5de s\u00e5 kommer vi att ta det d\u00e5. Det \u00e4r inte hela v\u00e4rlden..
Jag \u00f6nskar av hela mitt hj\u00e4rta att M\u00e5ns M\u00f6ller \u00e4ven f\u00e5r uppleva hur det \u00e4r att ha barn i den \u201dvanliga\u201d v\u00e4rlden. Hur sj\u00e4lvklart och enkelt det faktiskt kan vara att ha barn. Jag f\u00f6rundras fortfarande hur Milian kommer hem fr\u00e5n f\u00f6rskolan och har l\u00e4rt sig nya saker som han inte \u00e4r sen med att oms\u00e4tta i praktiken. Hur hans fantasi fl\u00f6dar och inte kr\u00e4ver att jag ligger tio steg f\u00f6re honom f\u00f6r att undvika katastrof. Jag unnar M\u00e5ns som \u00e4r en fantastisk \u201dautism-pappa\u201d \u00e4ven att f\u00e5 uppleva detta. Som ni f\u00f6rst\u00e5r \u00e4r det inte alla f\u00f6runnat..
<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2020\/01\/6B927D63-5589-4E4B-8AEF-238344CF526F-1024x768.jpeg?resize=640%2C480\")
<\/figure>\n\n\nDela det h\u00e4r:<\/h3>