Barnen har jullov och vi vuxna har semester i tre veckor. M\u00e5nga har fr\u00e5gat om vi ska \u00e5ka n\u00e5gonstans med tanke p\u00e5 att vi \u00e4r lediga. Det ska vi inte. Vi har inga som helst planer f\u00f6rutom n\u00e5gra vardagliga aktiviteter s\u00e5som att g\u00e5 p\u00e5 studiebes\u00f6k till tillt\u00e4nkta skolor f\u00f6r Matheo som b\u00f6rjar i f\u00f6rskoleklass n\u00e4sta h\u00f6st plus en och en annan provtagning p\u00e5 Barnmedicin och s\u00e5 vidare. F\u00f6rutom det \u00e4r det tomt i kalendern. Vi \u00e4r bara hemma och pular och myser i v\u00e5rt fantastiska hus. Vi g\u00f6r vad som faller oss in och skiter i det som inte faller oss i smaken. Tex s\u00e5 skiter vi i att laga belysningen p\u00e5 den lilla toaletten utan n\u00f6jer oss med att den i alla fall fungerar ibland. Vi hamnar ofta framf\u00f6r den \u00f6ppna spisen under n\u00e5gon filt. Julgranen \u00e4r p\u00e5 plats och adventsljusstakarna lyser fridfullt i f\u00f6nstren. Det \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt att gl\u00f6mma m\u00e5sten och att bara vara i nuet. Tr\u00f6ttheten efter en hektiskt h\u00f6st har b\u00f6rjat att g\u00f6ra sig p\u00e5mind. N\u00e4r man aldrig stannar upp hinner man aldrig k\u00e4nna den. Jag tror att det \u00e4r viktigt att stanna upp ibland och k\u00e4nna efter. K\u00e4nna efter hur man m\u00e5r och t\u00e4nka efter vart man \u00e4r p\u00e5v\u00e4g. Jag t\u00e4nker att vi \u00e4r inne p\u00e5 r\u00e4tt sp\u00e5r. Jag ser fram emot ett nytt \u00e5r och vad det har att bjuda p\u00e5. Det jag mest t\u00e4nkt p\u00e5 dessa stunder \u00e4r hur lyckligt lottad jag \u00e4r. Jag t\u00e4nker med v\u00e4rme p\u00e5 det som Matheos lillebror utbrast h\u00e4romdagen \u201djag \u00e4lskar min familj! Jag \u00e4lskar mamma, pappa och Matheo\u201d. S\u00e5 okomplicerat och sj\u00e4lvklart men \u00e4nd\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla f\u00f6runnat. S\u00e5 m\u00e5nga \u00e4r s\u00e5 ensamma.. Att ens barn verbalt kan f\u00f6rmedla dessa ord \u00e4r heller ingenting att ta f\u00f6r givet. Jag k\u00e4nner precis som Milian, att jag ocks\u00e5 \u00e4lskar min familj och alla de som ing\u00e5r i den. Vi \u00e4r inte perfekta men vi har varandra. Jag t\u00e4nker ocks\u00e5 p\u00e5 det som en k\u00e4r v\u00e4n som g\u00e5r igenom en sv\u00e5r livssituation uttryckte med en bild p\u00e5 sig sj\u00e4lv och sina barn \u201dN\u00e4r livet ljusnat\u201d. Hennes ord beskrev p\u00e5 pricken mina egna tankar. Hon skrev vidare om insikten. Insikten om att det helt enkelt finns mer att gl\u00e4djas \u00f6ver \u00e4n att k\u00e4nna sorg f\u00f6r. Jag tycker att det \u00e4r s\u00e5 vackert att f\u00e5 komma till denna insikt. Jag \u00e4r s\u00e5 glad f\u00f6r hennes skull. Gamle Freud skrev i b\u00f6rjan av 1900-talet att sorg \u00e4r en reaktion av olika slags f\u00f6rluster vad det \u00e4n det m\u00e5 handla om. Det kan handla om f\u00f6rlust av en \u00e4lskad person eller f\u00f6rlust av n\u00e5gon abstraktion som tagit dess plats som tillexempel frihet eller ett ideal. Att k\u00e4nna sorg \u00e4r ingen sjukdom om den efter en tid \u00e4r \u00f6verg\u00e5ende och slutar i en f\u00f6rnyad f\u00f6rm\u00e5ga att bli intresserad av omv\u00e4rlden och att \u00e5terigen skapa relationer. Allts\u00e5 \u201dn\u00e4r livet ljusnar\u201d. Ingenting i ens yttre verklighet \u00e4r egentligen annorlunda, situationen \u00e4r densamma men v\u00e5r inre verklighet har blivit annorlunda i och med insikten som erfarenheten f\u00f6rt med sig. Att g\u00e5 igenom ett sorgearbete kr\u00e4ver en hel del psykisk energi och anstr\u00e4ngning, det vet jag av egen erfarenhet. Att bli f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r omv\u00e4vlvande f\u00f6r vem som helst. Att bli f\u00f6r\u00e4lder till ett barn som visar vara annorlunda skulle jag v\u00e5ga p\u00e5st\u00e5 \u00e4r om\u00e4n mer omv\u00e4lvande. Jag var t\u00e4mligen of\u00f6rberedd p\u00e5 att mitt f\u00f6r\u00e4ldraskap skulle inneb\u00e4ra att b\u00f6rja med att s\u00f6rja det f\u00f6r\u00e4ldraskapsideal som i och med Matheos autism gick f\u00f6rlorat. Det var f\u00f6r mig obeskrivligt skr\u00e4mmande k\u00e4nslor som uppenbarade sig inom mig att beh\u00f6va s\u00f6rja ett barn man inte fick n\u00e4r man fortfarande hade barnet hos sig. Ett barn som var fullt friskt och som s\u00e5g ut som alla andra barn p\u00e5 utsidan men inte p\u00e5 insidan. Jag tror dock att det \u00e4r ett m\u00e5ste att f\u00e5 s\u00f6rja, k\u00e4nna ilska, avund, besvikelse och till och med hat f\u00f6r att kunna komma vidare. F\u00f6r att kunna acceptera sitt barn fullt ut s\u00e5 finns det inga halvdana l\u00f6sningar. Att s\u00e4ga att man accepterar barnet kommer att genomsk\u00e5das p\u00e5 direkten om det inte \u00e4r genuint eller kommer inifr\u00e5n. Jag kan med handen p\u00e5 hj\u00e4rtat s\u00e4ga att jag under inga som helst omst\u00e4ndigheter accepterade situationen jag f\u00f6rsatts i till en b\u00f6rjan, f\u00f6r d\u00e5 hade jag inte beh\u00f6vt g\u00e5 igenom detta omfattande sorgearbete och hamnat i det svarta \u201dh\u00e5let\u201d som jag gjorde. Jag k\u00e4nde mig sviken av livet. Men jag tog mig upp och \u00e4ven mitt liv ljusnade. S\u00e5 till den grad att det till och med blev rikare \u00e4n innan. Nu har jag insett att jag \u00e4ger f\u00f6rm\u00e5gan att se det \u201dlilla\u201d i vardagen som jag tidigare tagit f\u00f6r givet. Jag \u00f6nskar abslout inte mitt barn de sv\u00e5righeter som autism inneb\u00e4r men jag \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tacksam \u00f6ver vad erfarenheten av att vara hans mamma f\u00f6rt med sig och hur den forts\u00e4tter att berika mitt liv. Den har \u00f6ppnat nya d\u00f6rrar till platser jag inte hade den blekaste aning ens existerade. Jag v\u00e4ljer att se det goda som livet har att erbjuda och inte allt det som inte blev. G\u00f6r man inte det s\u00e5 blir man bitter och g\u00e5r miste om s\u00e5 mycket. Jag v\u00e4ljer att se och gl\u00e4djas \u00f6ver Matheos framsteg och inte vad han inte klarar av. Jag v\u00e4ljer ocks\u00e5 att k\u00e4nna tacksamhet f\u00f6r att mitt andra barn har helt anda f\u00f6ruts\u00e4ttningar \u00e4n mitt f\u00f6rsta. Jag ser hur de kompletterar och l\u00e4r av varandra. Jag v\u00e4ljer att stanna upp och se adventljusstakarnas vackra sken och att i stillhet lyssna till brasans lugnade sprakande om kv\u00e4llarna n\u00e4r barnen v\u00e4l sover s\u00f6tt i sina s\u00e4ngar. Det finns utan tvekan alldeles f\u00f6r mycket att gl\u00e4djas \u00f6ver \u00e4n att k\u00e4nna sorg f\u00f6r det \u00e4r en sak som \u00e4r s\u00e4ker. Det g\u00f6r mig ont att se att det inte verkar finns utrymme f\u00f6r sorg i v\u00e5rt samh\u00e4lle. Visste ni att naturlig sorg numera patologiseras och r\u00e4knas som en sjukdom i v\u00e5ra diagnosmanualer? Sorg ska allts\u00e5 medicineras \u201dbort\u201d med psykofarmaka! K\u00e4nslor av ilska, vrede, avundsjuka och hat tillh\u00f6r livet och att vara m\u00e4nniska. Och dessa k\u00e4nslor ska allts\u00e5 \u201df\u00f6rbjudas\u201d och g\u00f6mmas undan! Konsekvenserna av det och vad jag tycker om det \u00e4r en annan diskussion. Men jag tror i vilket fall som helst inte att de som inte f\u00e5r r\u00e4tt f\u00f6ruts\u00e4ttningar att ta hand om sin sorg lutar sig tillbaka och k\u00e4nner ett inre lugn innan de somnar..<\/p>\n\n\n\n

Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Barnen har jullov och vi vuxna har semester i tre veckor. M\u00e5nga har fr\u00e5gat om…<\/p>\n
Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"author":1,"featured_media":3641,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true},"categories":[151,1,316],"tags":[588],"class_list":["post-3636","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-autism","category-okategoriserade","category-vardagen","tag-tacksamhet-sorg-bearbeta-insikt-sorja-avund-ilska-hat-karlek-bitterhet-patologiseras-ingensjukdom-frisk-insikt-gladje"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/1C095DEF-C790-4743-9229-5FB62A45ABAF.jpeg?fit=1000%2C667&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p8cdig-WE","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3636","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3636"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3636\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3643,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3636\/revisions\/3643"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3641"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3636"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3636"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3636"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}