![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/IMG_0038.jpg?resize=330%2C330\")
<\/a>Jag fick ett sent \u00e5terbud av en patient s\u00e5 vad g\u00f6r jag d\u00e5? en hel timma av fritid! jo jag skriver en blogg av vad jag haft med mig idag. Jag har jobbat, skrattat, pratat lite allvar men det har funnits d\u00e4r..<\/p>\nJag t\u00e4nker att alla barn ber\u00f6rs av situationen inom barnomsorgen. Jag syftar p\u00e5 att det \u00e4r f\u00f6r stora grupper, f\u00f6r f\u00e5 pedagoger och knappa resurser inom f\u00f6rskolan. Spara, spara, spara tycks vara ledordet inom kommunal verksamhet.<\/p>\n
Detta p\u00e5verkar givetvis pedagogernas arbetsmilj\u00f6 och barnen i h\u00f6g grad negativt.\u00a0 I f\u00f6rskolans l\u00e4roplan st\u00e5r det: ”Utbildningen i f\u00f6rskolan ska l\u00e4gga grunden f\u00f6r ett livsl\u00e5ngt l\u00e4rande. Den ska vara rolig, trygg och l\u00e4rorik f\u00f6r alla barn..”.<\/p>\n
Redan efter att ha l\u00e4st dessa f\u00f6rsta rader av f\u00f6rskolans uppdrag s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r vem som helst att det \u00e4r en om\u00f6jlighet att uppn\u00e5 denna utopiska m\u00e5ls\u00e4ttning. Det hade det inte beh\u00f6vt vara men \u00e4r det s\u00e5 som skattepengarna f\u00f6rdelas s\u00e5 blir det kontentan. Jag menar hur \u00e4r det m\u00f6jligt som skolverket vidare skriver ..”att alla barn ska k\u00e4nna sig trygga, har roligt och l\u00e4ra sig att bli aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarsk\u00e4nnande m\u00e4nniskor och samh\u00e4llsmedlemmar” i dessa knapra tider?<\/p>\n
P\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rskola \u00e4r pedagogerna fantastiska med sitt engagemang. De v\u00e4nder och vrider ut och in p\u00e5 sig sj\u00e4lva i sina f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 ihop en ol\u00f6sbar ekvation. Inte s\u00e4llan skulle jag vilja p\u00e5st\u00e5 att f\u00f6rskolans uppdrag hamnar p\u00e5 villov\u00e4gar och de ist\u00e4llet f\u00e5r \u00e4gna sig \u00e5t att sl\u00e4cka br\u00e4nder som att flytta runt personal n\u00e4r de inte f\u00e5r in vikarier. Och brinner det g\u00f6r det vill jag lova! \u00c4rligt skulle jag f\u00f6rst\u00e5 om de kastade in handduken och ist\u00e4llet gick hem. Gav upp..<\/p>\n
Idag n\u00e4r jag kom till f\u00f6rskolan fick jag nog! Hela veckan har de varit underbemannade, allts\u00e5 mer \u00e4n vanligt. Det har varit typ en ordinarie p\u00e5 Matheos avdelning och jag har gjort mitt b\u00e4sta f\u00f6r att h\u00e4mta tidigare. Att vara fyra pedagoger totalt p\u00e5 22-23 barn d\u00e4r dessutom (minst) ett barn kr\u00e4ver fullst\u00e4ndig tillsyn och styrning av en pedagog under hela sin vistelse \u00e4r att vara underbemannade! Ni ska veta att de inte ens \u00e4r full styrka n\u00e5gra l\u00e4ngre stunder under dagen. De ska ha rast, planering, enskild dokumentation, n\u00e5gon slutar dessutom tidigt, en annan b\u00f6rjar senare eller jobbar sent. Egentligen \u00e4r ”standard” att de bara \u00e4r tre pedagoger p\u00e5 denna skara barn. Det st\u00e5r i skollagen att barnen\u00a0ska ha en l\u00e4mplig sammans\u00e4ttning, de anger riktm\u00e4rken men resten kan ni ju r\u00e4kna ut sj\u00e4lva. P\u00e5 Matheos avdelning \u00e4r det en extra pedagog med tanke p\u00e5 Matheo. Ni ska veta att det inte \u00e4r n\u00e5gon sj\u00e4lvklarhet att det s\u00e4tts in mer personal bara f\u00f6r att ett barn r\u00e5kar ha speciella behov. Jag har sett m\u00e4ngder av barn med behov (har spenderat o\u00e4ndliga timmar med tanke p\u00e5 M) p\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rskola med men oftast utan diagnoser. Detta betyder s\u00e5klart inte att dessa ungar f\u00f6r den sakens skull kr\u00e4ver mindre av pedagogerna.<\/p>\n
Vi har haft ”tur” att v\u00e5r speciella kille blir en fara f\u00f6r andra men \u00e4ven f\u00f6r sig sj\u00e4lv n\u00e4r han blir otrygg och omgivningen inte f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5 honom. P\u00e5 s\u00e5 vis har det ”m\u00f6jliggjort”en fj\u00e4rde pedagog. Har man ett barn med ”bara” speciella behov men som inte \u00e4r ut\u00e5tagerande \u00e4r det inte lika ”l\u00e4tt” \u00e4r min erfarenhet. Ett barn som inte g\u00f6r n\u00e5got v\u00e4sen av sig sj\u00e4lv f\u00e5r inte s\u00e4llan g\u00e5 igenom sina f\u00f6rskole\u00e5r utan att varken ha roligt, k\u00e4nna sig trygga eller f\u00f6r den sakens skull l\u00e4ra sig n\u00e5gonting n\u00e4mnv\u00e4rt..<\/p>\n
Mitt hj\u00e4rta bl\u00f6der f\u00f6r dessa arma barn som kanske inte har f\u00f6r\u00e4ldrar med f\u00f6rm\u00e5gan att kr\u00e4va sin r\u00e4tt. Med tanke p\u00e5 den r\u00f6riga veckan har Matheo varit orolig n\u00e4r han kommit fr\u00e5n f\u00f6rskolan. Han har varit retlig, tr\u00f6tt och sovit oroligt. Matheo ”t\u00e5l” inte att bli \u00f6verv\u00e4ldigad av f\u00f6r mycket intryck och nya personer. N\u00e4r han \u00e4r i obalans g\u00e5r det ut \u00f6ver hela familjen, stackars lillebror g\u00f6r b\u00e4st i att h\u00e5lla sig undan och vi f\u00f6r\u00e4ldrar backar och g\u00f6r samtliga moment s\u00e5 kravl\u00f6sa som m\u00f6jligt. Det \u00e4r vederv\u00e4rdigt att se honom lida.<\/p>\n
I morse b\u00f6rjade det redan med att han inte ville ta p\u00e5 sig kl\u00e4derna eller f\u00f6lja med ut i bilen. Medicinen ska vi inte prata om.. Han protesterade \u00e4ven mot att g\u00e5 ur bilen vid \u00a0f\u00f6rskolan och n\u00e4r han v\u00e4l kom ut ville han bli buren (vilket inte h\u00e4nt p\u00e5 flera m\u00e5nader). V\u00e4l p\u00e5 avdelningen tittade jag fr\u00e5gande efter n\u00e5gon av Matheos pedagoger men utan resultat. Det fanns bara tv\u00e5 vikarier som inte hade en aning om n\u00e4r eller ens om n\u00e5gon ordinarie skulle komma. En av dem f\u00f6rs\u00f6kte v\u00e4lmenande att lugna mig och sa att hon visst k\u00e4nner Matheo d\u00e5 hon varit p\u00e5 avdelningen innan. Det handlar inte om n\u00e5gonting personligt mot n\u00e5gon av vikarierna som jag p\u00e5pekade MEN jag l\u00e4mnar inte under n\u00e5gra omst\u00e4ndigheter Matheo till tv\u00e5 vilt ”fr\u00e4mmande”. F\u00f6r Matheo tar det inte DAGAR att l\u00e4ra k\u00e4nna n\u00e5gon det tar \u00c5R! Min \u00e5sikt \u00e4r att det inte \u00e4r tryggt f\u00f6r n\u00e5gra barn, oavsett behov men f\u00f6r Matheo \u00e4r det f\u00f6renat med katastrof. Hans lillebror kan h\u00e5lla ihop sig trots n\u00e5gra ok\u00e4nda ansikten. Med Matheo \u00e4r vi totalt beroende av andra personer som k\u00e4nner honom v\u00e4l och kan tyda hans signaler. Detta blev jag barskt p\u00e5mind om imorse.<\/p>\n
T\u00e4nk hur vi m\u00e4nniskor fungerar och hur snabbt vi anpassar oss och v\u00e4njer oss! F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan skulle det varit en ren om\u00f6jlighet att jag ens skulle kunnat haft ett arbete med tanke p\u00e5 v\u00e5r situation. Det var total kaos hemma! Matheo m\u00e5dde inte bra. Jag m\u00e5dde inte bra. Ingen m\u00e5dde bra. Han bara skrek. Sov inte. \u00c5t inte. Jag kunde inte ta mig utanf\u00f6r hemmets fyra v\u00e4ggar med b\u00e4gge barnen. Att g\u00e5 och handla var inte ens att t\u00e4nka p\u00e5. Tr\u00e4ffa andra \u00f6verhuvudtaget var totalt uteslutet. Han f\u00f6rst\u00f6rde allting i hemmet. Tuggade s\u00f6nder saker och v\u00e4lte m\u00f6bler. Herregud vi hade inte ens n\u00e5gra blomkrukor i f\u00f6nstren p\u00e5 flera \u00e5r! det har jag n\u00e4stan gl\u00f6mt. Hela v\u00e5r tillvaro gick \u00e5t till att endast ta oss igenom dagen. Att \u00f6verleva.<\/p>\n
V\u00e4ndpunkten blev n\u00e4r det b\u00f6rjade fungera f\u00f6r Matheo i f\u00f6rskolan. N\u00e4r jag kunde l\u00e4mna honom 25 timmar i veckan d\u00e5 jag var f\u00f6r\u00e4ldraledig med lillebror. Jag kunde sova n\u00e4r lillebror sov, och jag kunde ta en dusch innan det var dags att h\u00e4mta p\u00e5 f\u00f6rskolan. Det viktigaste av allt var att jag kunde g\u00e5 till min terapi och ”fixa” mig sj\u00e4lv innan jag kunde t\u00e4nka klart och ta itu med Matheo. Jag \u00e4r oerh\u00f6rt tacksam gentemot mina f\u00f6r\u00e4ldrar och \u00e4ven Pia som passade lillebror och m\u00f6jliggjorde detta.<\/p>\n
Anledningen till att det fungerade p\u00e5 f\u00f6rskolan var f\u00f6r att Matheo med tiden kn\u00f6t an till en av pedagogerna, Helena. Helena var en av tre som arbetade p\u00e5 avdelningen d\u00e4r Matheo b\u00f6rjade n\u00e4r han var drygt ett och ett halvt \u00e5r. Jag minns att jag var livr\u00e4dd f\u00f6r att bli ”p\u00e5kommen”. Att n\u00e5gon av pedagogerna skulle ta mig \u00e5t sidan vid h\u00e4mtning eller l\u00e4mning och s\u00e4ga att ”det var n\u00e5gonting fel p\u00e5 mitt barn”, vilket jag starkt anade. Detta h\u00e4nde aldrig. Jag minns ett utvecklingssamtal med Helena p\u00e5 v\u00e5rterminen d\u00e4r hon sa s\u00e5 mycket positivt och vad som hade h\u00e4nt med Matheo. Jag ber\u00e4ttade att han skulle utredas n\u00e4r han precis fyllt tv\u00e5 och att han efter den sommaren med st\u00f6rsta sannolikhet skulle f\u00e5 en autismdiagnos..<\/p>\n
Helena fortsatte att att arbeta med Matheo efter sommaren. Nu med vetskapen om hans diagnos. Det fungerade b\u00e4ttre och b\u00e4ttre f\u00f6r honom p\u00e5 f\u00f6rskolan. Med Helena. N\u00e4r hon inte var d\u00e4r blev det ofta ”d\u00e5liga” dagar och h\u00e4nde incidenter som att Matheo bet andra barn eller var otr\u00f6stlig. Jag k\u00e4mpade med n\u00e4bbar och klor f\u00f6r att Helena skulle f\u00e5 lov att ansvara f\u00f6r Matheo och det var m\u00e5nga turer fram och tillbaka som handlade om att ”alla” pedagoger skulle hj\u00e4lpas \u00e5t med honom. Det skulle vara ”r\u00e4ttvist” mm. Tillslut gick det igenom. Genom erfarenhet blev det tydligt att Matheo betedde sig p\u00e5 ett s\u00e4tt med Helena och p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt med andra. Han k\u00e4nde sig trygg med henne. Och hon med honom. F\u00f6r en utomst\u00e5ende kan det ha sett ut som om hon hade det ”enkelt” och bara hade ett barn tillskillnad fr\u00e5n de andra pedagogerna. Trots att Helena spenderade mycket tid med Matheo s\u00e5 hade hon aldrig bara honom som ansvar. Aldrig n\u00e5gonsin. Det f\u00f6rv\u00e4ntades inte helt otippat av Helena fr\u00e5n alla h\u00e5ll och kanter att hon skulle vara med och sl\u00e4cka br\u00e4nder \u00e4ven om det enligt min mening \u00e4r fullt tillr\u00e4ckligt att ”endast” f\u00f6lja Matheo. Hela Matheos f\u00f6rskolevistelse, hela v\u00e5rt liv var beroende av att Helena var p\u00e5 plats. Var borta fick han oftast stanna hemma..Stackars Helena, s\u00e5 beroende vi var av hennes n\u00e4rvaro att hon till och med satt hemma och vabbade med sin egen son med d\u00e5ligt samvete.<\/p>\n
Ni ska bara veta hur mycket anpassningar Helena gjorde och hur m\u00e5nga steg f\u00f6re hon l\u00e5g f\u00f6r att det skulle flyta. N\u00e4r Matheo b\u00f6rjade ”intensivinl\u00e4rningen” var det sj\u00e4lvklart att Helena ansvarade \u00e4ven f\u00f6r tr\u00e4ningsdelen p\u00e5 f\u00f6rskolan. Hon hade tidigare arbetat med ett barn med autism och ville l\u00e4ra sig mer.\u00a0Hon var med fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Inte bara p\u00e5 den tr\u00e4ningen. Hon tog t\u00e5lmodigt emot alla mina andra id\u00e9er om alternativa tr\u00e4ningar, teorier om kost, bem\u00f6tande, f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt you name it. Helena och jag hade t\u00e4t kontakt. \u00c4ven fast hon knappast hade tid, s\u00e5 tog hon sig tid \u00e4nd\u00e5. \u00c4ven om hon knappast hade tid att g\u00f6ra alla de \u00f6vningar hon ville med Matheo s\u00e5 gjorde hon \u00e4nd\u00e5 sitt b\u00e4sta f\u00f6r att han skulle l\u00e4ra i f\u00f6rskolan och inte bara f\u00f6rvaras.<\/p>\n
Jag kan inte med ord beskriva vad Helena och hennes engagemang betytt f\u00f6r v\u00e5r familj. Bara att hon skickade ett SMS eller MMS n\u00e4r n\u00e5gonting hade FUNGERAT g\u00f6r mig r\u00f6rd. Jag minns n\u00e4r vi hade b\u00f6rjat med PECS och han p\u00e5 helgerna gick och h\u00e4mtade hennes bild och gav till oss. Det \u00e4r den renaste k\u00e4rleksf\u00f6rklaringen; att han ville vara med henne. Helena var den f\u00f6rsta personen utanf\u00f6r familjen som Matheo skapade en relation med. Det \u00e4r stort. Underbart. Men hon var inte den sista. Tack och lov!<\/p>\n
Helena f\u00f6ljde Matheo genom tre avdelningar i takt med att han blev \u00e4ldre. Sent i v\u00e5ras fick vi besked om att Helena inte skulle f\u00f6lja med till Matheos sista avdelning p\u00e5 f\u00f6rskolan. Jag blev paff och t\u00e4nker i efterhand att jag nog tog henne f\u00f6r given. Trots att Matheo genom \u00e5ren kommit att utveckla relation till fler pedagoger \u00a0(till och med till en p\u00e5 avdelningen bredvid) och vi inte \u00a0l\u00e4ngre var lika beroende av Helena k\u00e4nde jag stor oro f\u00f6r hur det skulle bli utan henne. Det spelade ingen roll att hon var kvar i huset. Hon har st\u00e5tt f\u00f6r s\u00e5 mycket mer \u00e4n att ”bara” vara Matheos pedagog. Hon stod f\u00f6r den livsn\u00f6dv\u00e4ndiga tryggheten. Det var visserligen ingen katastrof n\u00e4r hon var ledig numera men \u00e4nd\u00e5.. De andra pedagogerna axlade Matheo och redde ut n\u00e4r det stormade. Det m\u00e4rks s\u00e5 tydligt \u00e4ven p\u00e5 dem att de accepterar Matheo precis som han \u00e4r och hyser varma k\u00e4nslor f\u00f6r honom liksom han f\u00f6r dem.<\/p>\n
Det har blivit en vana att k\u00e4nna sig trygg vid l\u00e4mning d\u00e4rf\u00f6r reagerade jag nog s\u00e5 starkt idag. All trygghet som det tagit \u00e5r att bygga upp tog mindre \u00e4n en vecka att rasera. Jag k\u00e4nde hur pulsen steg och paniken b\u00f6rjade att komma. Jag stegade s\u00e5rad igenom lillebrors avdelning i myskl\u00e4der och oborstat h\u00e5r d\u00e4r de satt och \u00e5t frukost i riktning mot f\u00f6rskolechefens kontor. Eftersom Matheo vaknade tv\u00e5 timmar innan man vanligtvis g\u00e5r upp t\u00e4nkte jag att det var b\u00e4st att l\u00e4mna barnen innan jag gjorde iordning mig och skyndade iv\u00e4g till jobbet. (Jag ser allts\u00e5 inte alltid ut s\u00e5 var min po\u00e4ng.) Hon satt i samtal med en av lillebrors pedagoger n\u00e4r jag knackade hetsigt. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 att det nog inte meningen att v\u00e5rdnadshavarna r\u00e4nner inne p\u00e5 personalens territorium med tanke p\u00e5 de genomskinliga glasd\u00f6rrarna. Jag har tillskillnad mot de flesta f\u00f6r\u00e4ldrar h\u00e4ngt en del d\u00e4r, vi hade tex Matheos handledning flera g\u00e5nger i m\u00e5naden i personalrummet. Annat \u00e4r det p\u00e5 socialkontoret d\u00e4r vi minsann har tonade rutor och kodl\u00e5s in till kontoren.<\/p>\n
Efter att jag inte blivit insl\u00e4ppt genast bankade jag h\u00e5rdare. Helena tittade utforskande p\u00e5 mig l\u00e4ngre bort i korridoren ”Vad h\u00e4nder?” ”Katastrof” eller n\u00e5gonting i den stilen muttrade jag sammanbitet. ”Inga ordinarie”. D\u00f6rren \u00f6ppnades och f\u00f6rskolechefen tittade f\u00f6rv\u00e5nat p\u00e5 mig. ”Jag tar hem honom, han fixar inte detta!” gastade jag. \u00a0Jag v\u00e4nde jag p\u00e5 klacken och stegade iv\u00e4g samma v\u00e4g som jag kommit genom lillebrors avdelning f\u00f6r att h\u00e4mta Matheo. Matheo satt och \u00e5t sitt ”vanliga” runda kn\u00e4ckebr\u00f6d med sm\u00f6r och jag viskade till honom att vi skulle g\u00e5 hem igen. Han satte upp handen, vilket betyder ”stopp” och tuggade f\u00f6rstr\u00f6tt vidare p\u00e5 sin macka. Helena d\u00f6k upp fr\u00e5n ingenstans och satte sig med oss p\u00e5 en av ”mini” pallarna vid det lilla bordet. Jag fattar f\u00f6rresten inte hur de orkar sitta och \u00e4ta sina pedagogiska m\u00e5ltider ihopkrupna dag efter dag vid m\u00f6bler som \u00e4r anpassade f\u00f6r sm\u00e5folk runt en meter. Bara det borde de kompenseras f\u00f6r!<\/p>\n
”Jag stannar med Matheo” sa hon lugnt. F\u00f6rskolechefen d\u00f6k upp och bad om att f\u00e5 prata med mig. Jag stegade f\u00f6r tredje g\u00e5ngen gillt igenom lillebrors avdelning i sl\u00e4pt\u00e5g med f\u00f6rskolechefen utan att lillebror ryckte p\u00e5 \u00f6gonbrynen eller anande or\u00e5d. F\u00f6rskolechefen sa att hon f\u00f6rstod min reaktion, bad om urs\u00e4kt och menade att hon skulle l\u00f6sa situationen. ”Om Helena \u00e4r d\u00e4r kan han stanna” sa jag och passerade \u00e4nnu en g\u00e5ng lillebrors avdelning d\u00e4r de nu var f\u00e4rdiga med frukosten. Jag sa ”hejd\u00e5” och tittade p\u00e5 Matheo genom f\u00f6nstret d\u00e4r han bel\u00e5tet satt kvar vid det lilla, fjuttiga bordet tillsammans och skrattade med Helena.<\/p>\n
I bilen fick jag h\u00e5lla tillbaka t\u00e5rarna. Det gjorde s\u00e5 j\u00e4kla ont att bli varse om hur v\u00e5r vardag h\u00e4nger p\u00e5 en sk\u00f6r tr\u00e5d och hur vi \u00e4r totalt beroende av andra f\u00f6r att kunna uppr\u00e4tth\u00e5lla inte bara v\u00e5r vardag, utan hela v\u00e5rt liv.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n