![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/D118C6CE-F4E7-405E-85A4-82B46F5912F5-1024x768.jpeg?resize=640%2C480\")
<\/a>Det har varit en underbar ledig helg. En b\u00e4ttre helg \u00e4n vad jag kan minnas. En stor och viktig helg f\u00f6r v\u00e5r familj. <\/span><\/p>\nS\u00e5, kanske ni undrar vad i allsin dar \u00e4r det som har h\u00e4nt? Har vi vunnit p\u00e5 lotto m\u00e5ntro? Eller har Matheo kanske helt \u201dout of the blue\u201d b\u00f6rjat att prata?<\/span><\/p>\n Nej ni, inget av detta ovan har intr\u00e4ffat. Inte \u00e4n. Och det g\u00f6r ingenting. Ingenting alls. Det \u00e4r inte de stora, spektakul\u00e4ra h\u00e4ndelserna som \u00e4r av h\u00f6gst vikt f\u00f6r mig i livet, \u00e4ven om det givetvis inte skulle skada att vinna p\u00e5 lotto eller att Matheo \u00f6verraskade oss helt upp och ned med att uttrycka sina k\u00e4nslor.<\/p>\n Det viktigaste f\u00f6r mig \u00e4r att trivas med vardagen. Att trivas med vardagen betyder inte att vara s\u00e5 d\u00e4r j\u00e4vla-skit-lycklig stup i kvarten som alla p\u00e5 Facebook och Instagram verkar vara. Inte alls som k\u00e4nslan n\u00e4r man \u00e4r nyk\u00e4r och det pirrar i magen. N\u00e4r man tillskriver sitt k\u00e4rleksobjekt de allra mest fantastiska egenskaperna och det inte finns n\u00e5gra som helst hinder. F\u00f6r n\u00e5gonting. Vilken utopi. En angen\u00e4m utopi, absolut men d\u00e4r slutet skymtar inom rimligt r\u00e4ckh\u00e5ll. Jag s\u00e4ger luttrat med glimten i \u00f6gat som Mikael Persbrandt: \u201dLycka \u00e4r j\u00e4vligt \u00f6verskattat man f\u00e5r vara n\u00f6jd om man \u00e4r lite glad ibland..\u201d.<\/p>\n Att trivas med vardagen \u00e4r att ha ett rikt liv tillsammans med n\u00e4ra och k\u00e4ra f\u00f6r mig. Att dela b\u00e5de det som \u00e4r gott och att finnas d\u00e4r f\u00f6r varandra n\u00e4r det inte \u00e4r fullt s\u00e5 gott. Att trivas med vardagen \u00e4r f\u00f6r mig att vara n\u00f6jd med grundstenarna eller sj\u00e4lva \u201dstommen\u201d i sitt liv som vem man spenderar det med, vart och \bsyftet till varf\u00f6r man g\u00f6r det. Det \u00e4r inte mer komplicerat \u00e4n att vara med m\u00e4nniskor som f\u00e5r en att m\u00e5 bra.<\/p>\n Det \u00e4r det sm\u00e5 \u00f6gonblicken eller h\u00e4ndelserna som \u00e4r livet. Som n\u00e4r man vaknar som ett ras p\u00e5 morgonen efter att ha lagt sig allt f\u00f6r sent \u00e4nnu en kv\u00e4ll. En s\u00e5dan d\u00e4r morgon n\u00e4r man k\u00e4nner att man helst av allt bara velat dra t\u00e4cket \u00f6ver huvudet och skita i allt vad ansvar heter och \u00e4nd\u00e5 lyckas bli p\u00e5 gott hum\u00f6r d\u00e5 tv\u00e5 sm\u00e5 s\u00f6mndruckna, varma kroppar omfamnar en och dr\u00e4nker en med k\u00e4rlek. Eller som n\u00e4r tv\u00e4tten hopar sig, disken sv\u00e4mmar \u00f6ver och dammr\u00e5ttorna dansar i h\u00f6rnen, (oftast mer \u00e4n s\u00e5 hemma hos oss) den sk osencurerade vardagen. Det \u00e4r precis detta som kallas livet och att tillsammans (ibland s\u00e5!) ta tag i el\u00e4ndet och ha kul, varf\u00f6r inte ber\u00e4tta n\u00e5gra roliga historier samtidigt som r\u00f6ran f\u00f6rsvinner? Det \u00e4r lycka att ”vara lite glad ibland” som att skratta bakom berget av lakan som ska vikas.<\/p>\n Vad som gjorde v\u00e5r midsommarhelg fantastisk var just av denna art. Staketet (halleluja!) stod \u00e4ntligen klart i torsdagskv\u00e4ll (givetvis med n\u00e5gra provisoriska l\u00f6sningar kvar som ska \u00e5tg\u00e4rdas snarast..). S\u00e5 fredag morgon efter diverse k\u00e4rleksf\u00f6rklaringar var det bara att sl\u00e5 upp d\u00f6rrarna p\u00e5 \u201dFort Saavedra Odbom\u201d. Vi intog v\u00e5r frukost i ett inte alltf\u00f6r pj\u00e5kigt v\u00e4der p\u00e5 uteplatsen. Normalt sett \u00e4ter vi oftast inomhus eftersom Matheo inte sitter mer \u00e4n tv\u00e5 minuter och det bara leder till stress f\u00f6r oss att \u00e4ta springandes efter honom.<\/p>\n I alla fall dukade vi fram frukosten p\u00e5 uteplatsen och satte oss ned och bara nj\u00f6t av lugnet. Jag t\u00e4nkte med hj\u00e4rtat i halsgropen n\u00e4r jag kvickt fyllde p\u00e5 kaffekoppen i k\u00f6ket att ungen kanske \u00e4nd\u00e5 lyckats ta sig ut under hela de 30 sekundrarna jag varit borta. B\u00e4st att se efter..<\/p>\n Nope! Matheo sysselsatte sig f\u00f6r fulla muggar med kl\u00e4tterst\u00e4llningen i tr\u00e4dg\u00e5rden.<\/p>\n Vilken l\u00e4ttnad. Vilken lycka! Jag kunde knappt tro att det var sant n\u00e4r jag lade mig ned p\u00e5 uteplatsen och l\u00e4t solens varma str\u00e5lar v\u00e4rma de annars v\u00e4l stackars undang\u00f6mda delarna av kroppen som inte sett solljus p\u00e5 v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid. Kanske skulle vi v\u00e5ga hoppas p\u00e5 att han h\u00e5ller sig innnf\u00f6r st\u00e4ngslet?<\/p>\n S\u00e5klart s\u00e5 blev jag rastl\u00f6s efter en stund. Medan Alejandro f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan vi flyttade till Snarberget satt p\u00e5 vinden och komponerade musik b\u00f6rjade jag att rensa ogr\u00e4s. Barnen lekte n\u00f6jt i tr\u00e4dg\u00e5rden och allt eftersom tiden f\u00f6rfl\u00f6t slappnade jag av och letade inte efter Matheo f\u00f6rr\u00e4n jag inte sett honom p\u00e5 i allafall tv\u00e5 minuter. Samtliga g\u00e5nger hittade jag honom antingen p\u00e5 framsidan eller p\u00e5 stugans baksida. Phu han hade inte tagit sig ut och rymt.<\/p>\n Vi deltog sedan i det \u00e5rliga midsommarfirandet p\u00e5 K\u00e4ttilr\u00f6d 4 H g\u00e5rd. Matheo v\u00e4grade l\u00e4mna bilen till en b\u00f6rjan men tyckte det var ok n\u00e4r det blev fika och dags f\u00f6r ponnyridning. Mille dansade kring midsommarst\u00e5ngen och vi tr\u00e4ffade n\u00e5gra vi k\u00e4nner innan det blev dags att dra sig hem\u00e5t till fortet igen. Mille somnade utslagen i bilen och jag och Matheo vilade p\u00e5 soffan och kollade p\u00e5 Netflix medan Alejandro och Axel grillade. Vi k\u00e4kade \u00e4nnu en m\u00e5ltid i lugn och ro p\u00e5 uteplatsen. Jag och Mille l\u00e5g sedan i soffan och kollade p\u00e5 \u201dFrost\u201d. Matheo badade, gungande och kl\u00e4ttrade f\u00f6rn\u00f6jt p\u00e5 utsidan i mitt synh\u00e5ll. Det slog mig hur stort det var att vi kunnat se en film fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut som Matheo inte valt. Han ”sn\u00f6ar” fast i filmer och eftersom hans annorlunda perception g\u00f6r att han koncentrerar sig p\u00e5 detaljerna ist\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5 helheten s\u00e5 tar det ett tag innan han kommer igenom en film. Han kompromissar inte under n\u00e5gra som helst omst\u00e4ndigheter. Nu var han s\u00e5 upptagen att han fann sig i att d\u00e5 och d\u00e5 kika in till oss och se vad bi hade f\u00f6r oss. Dagen slutade med att vi lade oss riktigt tidigt.<\/p>\n L\u00f6rdagen och s\u00f6ndagen fortsatte i samma anda som midsommarafton. Alejandro gjorde mer musik och barnen fortsatte med sitt. Jag rensade och rensade, klippte gr\u00e4s och klippte gr\u00e4s, lyssnade f\u00e4rdigt p\u00e5 en 12-timmars ljudbok och br\u00e4nde ryggen och kn\u00e4vecken i solen. Det matchar fint tillsammans med mina bl\u00f6dande, valkiga h\u00e4nderna p\u00e5 v\u00e5rt br\u00f6llop n\u00e4sta l\u00f6rdag. Jaja, det \u00e4r ju bara ett av de ”stora” \u00f6gonblicken i v\u00e5rt liv. S\u00e5 vad g\u00f6r det om hundra \u00e5r..<\/p>\nDela det h\u00e4r:<\/h3>