Hej, det har varit tyst fr\u00e5n oss p\u00e5 sistone. Livet har kommit emellan. Det har varit en rent utsagt hektisk h\u00f6st..<\/p>\n

Vi fick till att b\u00f6rja med ett v\u00e4ntat avslag p\u00e5 personlig assistans, vilket vi redan f\u00f6rebyggt genom att ta hit Alejandros bror fr\u00e5n Chile. Tio Franco har nu varit hos oss i lite \u00f6ver tre m\u00e5nader. Han och Matheo har hittat varandra och det g\u00e5r inte i ord att f\u00f6rklara vad det betyder f\u00f6r oss, vi kommer att g\u00f6ra allt som st\u00e5r i v\u00e5r makt f\u00f6r att han stannar..<\/p>\n

Jag har dessutom valt att s\u00f6ka mig vidare efter sju \u00e5r p\u00e5 samma arbetsplats. Jag b\u00f6rjar vid \u00e5rsskiftet p\u00e5 socialtj\u00e4nsten, vilket jag ser fram emot.<\/p>\n

Detta toppar vi med att g\u00e5 och k\u00f6pa oss ett hus. Det \u00e4r en frist\u00e5ende villa p\u00e5 hela gener\u00f6sa 258 kvm2 i vacker ”New England style”. Det finns det gott om plats f\u00f6r alla i v\u00e5r brokiga familj samt f\u00f6r de som st\u00e5r oss n\u00e4ra att ut\u00f6va sina intressen och g\u00f6ra det som de \u00e4r b\u00e4st p\u00e5. Vi \u00e4r f\u00f6rv\u00e4ntansfulla och fulla av energi inf\u00f6r flyttlasset som g\u00e5r i januari.<\/p>\n

Jag hoppade \u00e4ven i sista stund p\u00e5 en steg 1 utbildning i psykoterapi med psykodynamisk inriktning som l\u00f6per \u00f6ver fyra terminer i september tillsammans med en k\u00e4r kollega och v\u00e4n. Vi har litteraturseminarium en helg i m\u00e5naden och studietr\u00e4ffar vid tv\u00e5 tillf\u00e4llen per m\u00e5nad. Mellan det pl\u00f6jer vi \u00e5tskilliga sidor med gammal litteratur. Hitills \u00e4r jag mer \u00e4n n\u00f6jd med utbildningen, jag har l\u00e4nge velat g\u00e5 den h\u00e4r utbildningen men aldrig funnit n\u00e5got bra tillf\u00e4lle. Jag har kommit till insikt att det inte finns n\u00e5gra bra tillf\u00e4llen utan endast mer eller mindre bra. F\u00f6r mig \u00e4r det en dr\u00f6m att f\u00e5 m\u00f6jlighet att smita iv\u00e4g och analysera allt mellan himmel och jord och bara f\u00e5 vara jag tillsammans med likasinnade.<\/p>\n

Dimman b\u00f6rjar att mojna, jag b\u00f6rjar att hitta tillbaka till mig sj\u00e4lv igen, sakta men s\u00e4kert. Inte till den jag var, den personen finns inte l\u00e4ngre. Det \u00e4r inte ens \u00f6nskv\u00e4rt l\u00e4ngre, Matheos autism har berikat mig och mitt liv. Den har givit mig en erfarenhet som \u00e4r\u00a0 f\u00e5 f\u00f6runnade. Den har gjort att jag kommit till nya insikter, insikt om hur jag vill leva mitt liv, vad som \u00e4r viktigt och inte.<\/p>\n

Som pricken \u00f6ver i:et s\u00e5 uppdagades det att jag \u00e4ven \u00e5kt p\u00e5 borrelia. Hur jag undg\u00e5tt att se bettet efter f\u00e4stingen med det tillh\u00f6rande v\u00e4xande tefatet omkring kanske inte \u00e4r s\u00e5 konstigt n\u00e4r jag aldrig ens sett en f\u00e4stning. Men jag tyckte allt att jag var tr\u00f6ttare \u00e4n vanligt, vilket i sig inte s\u00e4ger s\u00e5 mycket i en NPF-familj. Trots att jag \u00e5tskilliga kv\u00e4llar somnade n\u00e4r jag nattade n\u00e5got av barnen och vaknade n\u00e4stkommande morgon i full mundering bredvid ett snusande barn var jag d\u00f6dstr\u00f6tt och fick k\u00e4mpa f\u00f6r att ta mig samman.<\/p>\n

Detta var h\u00e4ndelserna som inte h\u00f6r till vardagen. Vardagslivet har f\u00f6rl\u00f6pt med m\u00f6ten tillsammans med olika \u00a0akt\u00f6rer, s\u00e5som med ny f\u00f6rskolechef och \u00e5tskilliga telefonsamtal till olika personer s\u00e5som habiliteringschefer och dyl f\u00f6r att tex f\u00f6rsvara att v\u00e5r handledare inte ska tas ifr\u00e5n oss. Detta strax efter att vi best\u00e4mt att ta upp intensivinl\u00e4rningen igen efter att Matheos utveckling gick \u00e5t fel h\u00e5ll. Jag \u00e4lskar genuint Son-Rise v\u00e4rderingar med acceptans och k\u00e4rlek. Tyv\u00e4rr blev det oh\u00e5llbart att forts\u00e4tta med ett renodlat Son-Rise program, d\u00e5 vi aldrig lyckades f\u00e5 ihop ett team av m\u00e4nniskor. Det blev f\u00f6r tungt. F\u00f6r ensamt. F\u00f6r kravfyllt. Allt det som Son-Rise inte st\u00e5r f\u00f6r. Efter mycket avv\u00e4gande upph\u00e4vde vi \u00e4ven i samma veva Matheos specialkost efter ett halv\u00e5r. Jag k\u00e4nde att vi hade tappat kontrollen, d\u00e5 han i princip inte \u00e5t n\u00e5gonting annat \u00e4n frukt om dagarna p\u00e5 f\u00f6rskolan, vilket resulterade i problembeteenden. Det har varit tungt att acceptera att inte r\u00e4cka till. Ofullst\u00e4ndigheten.\u00a0 Vi saknade helt enkelt verktygen men \u00e4ven energin att driva igenom vad vi trodde p\u00e5.<\/p>\n

Matheo har under h\u00f6sten varit p\u00e5 Mun-H-Center som \u00e4r en specialistklinik med tandl\u00e4kare och logopeder f\u00f6r barn med ovanliga diagnoser. Det var inte l\u00e4tt att f\u00e5 en remiss dit och v\u00e4l p\u00e5 plats kunde de konstatera att Matheo har sv\u00e5rt f\u00f6r att prata men att han inte har n\u00e5gon ovanlig diagnos. Dyspraxi i sig r\u00e4knas inte som ovanlig, trots att det \u00e4r s\u00e4llsynt.\u00a0\u00a0Vi forts\u00e4tter i intensivinl\u00e4rningen med \u00f6vningar som fr\u00e4mjar talet. Vi backade flera steg. Det var tydligt att det blev f\u00f6r kravfyllt f\u00f6r Matheo, han f\u00f6rs\u00f6kte och f\u00f6rs\u00f6kte att prata. F\u00f6rg\u00e4ves. Ur hans mun hoppade det ut n\u00e5gonting helt annat \u00e4n vad han hade t\u00e4nkt sig. V\u00e5r skr\u00e4ck \u00e4r att han ska ge upp, att det kostar mer \u00e4n vad det smakar.<\/p>\n

Jag var och tr\u00e4ffade Karin Edby, specialist inom barnneurologi p\u00e5 Barnmedicin f\u00f6r att prata om Matheos ”dyspraxi” allts\u00e5 sv\u00e5righeterna han uppenbarligen har att viljem\u00e4ssigt styra munmotoriken. Det blev ett l\u00e5ngt och intressant samtal. Karin ber\u00e4ttade att det sannolikt att Matheos autism \u00e4r boven i dramat till hans spr\u00e5ksv\u00e5righeter genom att hj\u00e4rnan ”felkopplar”. Hon sade att vi skulle utg\u00e5 fr\u00e5n att han t\u00e4nker i bilder snarare \u00e4n i spr\u00e5k, vilket verkar st\u00e4mma in p\u00e5 Matheo. N\u00e4r han var liten och vi introducerade bildst\u00f6d blev det tydligt att det var ett spr\u00e5k som han f\u00f6rstod. Jag kommer ih\u00e5g att vi tr\u00e4nade p\u00e5 att l\u00e4ra honom ”PECS” allts\u00e5 att ge en bild p\u00e5 vad man \u00f6nskar till n\u00e5gon. Vi tragglade med en bild p\u00e5 en melon, Alejandro hj\u00e4lpte Matheo att ge bilden till mig och jag i min tur gav honom en skiva med vattenmelon. Psykologen p\u00e5 BNK sa att jag skulle ta det lugnt med bilder och bara anv\u00e4nda n\u00e5gra stycken med tanke p\u00e5 hans ringa \u00e5lder. Den kloka psykologen anade s\u00e4kert min \u00f6verambiti\u00f6sa sida med all sin r\u00e4tt; Den nyink\u00f6pta f\u00e4rgskrivaren gick varm hemma, jag laminerade och klippte ut \u00e5tskilliga bilder som jag f\u00f6rvarade i en pl\u00e5nbok. Mitt lilla yrv\u00e4der som aldrig var still fick snabbt tag i pl\u00e5nboken och h\u00e4llde ut bilderna \u00f6ver k\u00f6ksgolvet. Snabbt som attan scannade han av bildernas motiv och plockade upp bilden p\u00e5 ”glass” som han triumferande r\u00e4ckte \u00f6ver till mig. Beh\u00f6ver jag s\u00e4ga om ungen fick sig en glass?<\/p>\n

Enligt Karin har inte Matheo n\u00e5gra fysiska sv\u00e5righeter att framkalla tal. Hon sa att det \u00e4r positivt att hans spr\u00e5kf\u00f6rst\u00e5else och kommunikation utvecklas. Det \u00e4r ingen om\u00f6jlighet att han b\u00f6rjar att prata r\u00e4tt som det \u00e4r. Karin sa att v\u00e5r generation med st\u00f6rsta sannolikhet inte kommer att f\u00e5 reda p\u00e5 anledningen till autism. Hon menade d\u00e4remot att Matheos epilepsi varken g\u00f6r till eller fr\u00e5n f\u00f6r hans spr\u00e5kutveckling. Med tanke p\u00e5 att Matheo sedan i somras haft en ”homeopat-dos” av epilepsimedicin rekommenderade hon att vi skulle avsluta medicineringen tv\u00e4rt. Matheo gav mig en tacksam blick n\u00e4r de numera tv\u00e5 sprutorna byttes ut till endast en med smakl\u00f6st melatonin som hj\u00e4lper honom att sova. Karin menar att det viktigaste vi kan g\u00f6ra f\u00f6r barn med autism f\u00f6r deras utveckling \u00e4r att anpassa milj\u00f6n. Tr\u00e4ning i all sin \u00e4ra men det viktigaste \u00e4r att f\u00e5 bygga upp sin sj\u00e4lvk\u00e4nsla och g\u00f6ra aktiviteter som inspirerar vidare i utvecklingen. Det var kloka ord. \u00c4ven om jag vet att v\u00e5ran handledare inte skulle h\u00e5lla med till fullo. Hennes mantra \u00e4r ”repetition”. Boring, tycker jag men det ligger n\u00e5gonting i att Matheo beh\u00f6ver repetera ett ord f\u00f6r att femtielfte g\u00e5ngen forma munnen och ljuda ”apa” perfekt. Det jag har f\u00f6rs\u00f6kt under h\u00f6sten \u00e4r att hitta en balans mellan detta men kanske fr\u00e4mst att ge mig till\u00e5telse att s\u00e4nka kraven p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Visst \u00e4r det sp\u00e4nnande att l\u00e4randeprocessen \u00e4r dynamisk? St\u00e4ndigt i r\u00f6relse och utan slut..<\/p>\n

Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hej, det har varit tyst fr\u00e5n oss p\u00e5 sistone. Livet har kommit emellan. Det har…<\/p>\n
Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"author":1,"featured_media":3377,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true},"categories":[151,272,316],"tags":[191,161,390,255,385,354,163,183,382,384,386,383,389,388,387,174,190,215],"class_list":["post-3375","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-autism","category-behandlingsmetod","category-vardagen","tag-acceptans","tag-autism","tag-balans","tag-bildstod","tag-borrelia","tag-dyspraxi","tag-installning","tag-intensivinlarning","tag-karinedby","tag-mun-h-center","tag-newenglandstyle","tag-ovanligadiagnoser","tag-pecs","tag-psykodynamisk","tag-psykoterapi","tag-sjalvkansla","tag-son-rise","tag-villkorsloskarlek"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2017\/11\/IMG_4335.jpg?fit=4032%2C3024&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p8cdig-Sr","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3375","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3375"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3375\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3379,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3375\/revisions\/3379"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3377"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3375"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3375"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3375"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}