Det har varit n\u00e5gra tunga dagar. Efter en l\u00e5ng m\u00f6rk vinter \u00e4r vi \u00e4r sv\u00e4ltf\u00f6dda p\u00e5 solens str\u00e5lar, dep\u00e5erna har f\u00f6r l\u00e4nge sedan tagit slut och beh\u00f6ver fyllas p\u00e5. Jag v\u00e4lkomnar sommaren, den \u00e4r v\u00e4lbeh\u00f6vlig men betyder ocks\u00e5 att rutinerna lyser med sin fr\u00e5nvaro och att vardagen blir avl\u00e4gsen. Det \u00e4r komplicerat i en familj som v\u00e5r, vi k\u00e4mpar dagligen f\u00f6r att f\u00e5 ihop vardagens ekvation med alla dess moment. F\u00f6r de mesta g\u00e5r det precis men det \u00e4r alltid fasligt n\u00e4ra gr\u00e4nsen.<\/p>\n

F\u00f6rskolan, v\u00e5r livlina har slagit igen sina portar under en m\u00e5nads tid och det \u00e4r upp till oss att p\u00e5 egen hand kn\u00e4cka sommarlovets ekvation. Ensamhet blir uppenbar. Att det nu \u00e4r vi och barnen, att avlastningen upph\u00f6rt, det \u00e4r inte den ensamheten jag talar om. Det \u00e4r den andra som skaver inuti. Alla runtomkring har sitt och d\u00e4r finns det inget utrymme f\u00f6r oss.<\/p>\n

Ig\u00e5r gr\u00e4t jag n\u00e4r barnen somnat. Det var l\u00e4nge sedan. Att st\u00e4ndigt leva utan marginal, p\u00e5 gr\u00e4nsen till att g\u00e5 under g\u00f6r att mattan under f\u00f6tterna dras undan i ett nafs innan man hunnit blinka. Det \u00e4r inte mycket som kr\u00e4vs, en kommentar i ett obehagligt tonfall, en ifr\u00e5gas\u00e4ttande blick eller en utebliven kalasinbjudan.<\/p>\n

T\u00e5rarna som inte ville ta slut f\u00f6ll inte f\u00f6r att Matheo \u00e4r annorlunda. De f\u00f6ll f\u00f6r att det \u00e4r s\u00e5 h\u00e5rt att g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng uppleva ensamhet och utanf\u00f6rskap. Den process jag g\u00e5r igenom, det jag str\u00e4var efter \u00e4r det f\u00e5 som har f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00f6rst\u00e5. Ibland avundas jag Matheo som inte bryr sig om vad andra anser \u00e4r r\u00e4tt eller fel. Jag \u00f6nskar att jag kunde stoppa tiden f\u00f6r att skydda honom s\u00e5 att det f\u00f6rblir s\u00e5.<\/p>\n

I morse n\u00e4r jag vaknade fanns den olustiga k\u00e4nslan i br\u00f6stet kvar men det \u00e4r bara att torka t\u00e5rarna och resa sig upp igen. N\u00e4r kraften tagit slut och tankar av tvivel inte vill ge mig sig brukar jag l\u00e4sa brevet jag skrev till Matheo n\u00e4r vi var i USA p\u00e5 Son-Rise. Det lyder s\u00e5 h\u00e4r;<\/p>\n

”K\u00e4ra Matheo, min \u00e4lskade prins; det finns ingen som du. Jag \u00e4r s\u00e5 stolt \u00f6ver att ha blivit utvald att f\u00e5 vara din mamma. Du har f\u00f6r\u00e4ndrat mitt liv och mitt inre p\u00e5 ett s\u00e4tt jag inte trodde var m\u00f6jligt. Du har visat mig vad livet handlar om. Vad som \u00e4r viktigt och vad som egentligen betyder n\u00e5gonting. Du har visat mig vidden av k\u00e4rlek, en villkorsl\u00f6s k\u00e4rlek som jag aldrig tidigare m\u00f6tt.<\/p>\n

Jag \u00e4lskar dig mer \u00e4n vad jag med ord kan beskriva och jag vet att du ocks\u00e5 \u00e4lskar mig. \u00c4ven fast du inte kan uttrycka det i ord, k\u00e4nner jag din k\u00e4rlek varje dag. Det \u00e4r en g\u00e5va, inte alla f\u00f6runnat. Jag \u00e4r s\u00e5 stolt \u00f6ver dig! Jag beundrar hur du dag efter dag k\u00e4mpar f\u00f6r att f\u00e5 ihop denna of\u00f6ruts\u00e4gbara v\u00e4rld. Du f\u00e5r mig att vilja bli den b\u00e4sta versionen av mig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Jag \u00f6nskar innerligt att jag hade kunnat b\u00e4ra din sm\u00e4rta och skona dig fr\u00e5n ondo. Det kan jag inte men jag delar den med dig, du \u00e4r inte ensam.<\/p>\n

Jag lovar att jag ska g\u00f6ra allt i min makt f\u00f6r ditt v\u00e4lm\u00e5ende och f\u00f6r att du ska k\u00e4nna dig stolt \u00f6ver dig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Min h\u00f6gsta \u00f6nskan \u00e4r att jag en dag f\u00e5r chansen att dela dina tankar och k\u00e4nslor. Jag dr\u00f6mmer om att dela din gl\u00e4dje och sorg. Jag vill finnas vid din sida och alltid g\u00f6ra det som \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r dig. Det spelar ingen roll vilken v\u00e4g du v\u00e4ljer, jag kommer alltid att st\u00e5 vid din sida. Du v\u00e4gleder mig och jag visar v\u00e4gen, du vackra sj\u00e4l.<\/p>\n

Vi st\u00e5r inf\u00f6r o\u00e4ndliga utmaningar; there is many mountains to climb… Vi kommer att ta oss \u00f6ver hindren och skratta och gr\u00e5ta under resans g\u00e5ng. \u00c4ven om det \u00e4r en brokig v\u00e4g s\u00e5 kommer vi att g\u00f6ra det, det \u00e4r min fulla \u00f6vertygelse. Vi kommer att komma i m\u00e5l, min skatt, jag g\u00f6r allt och lite till. F\u00f6rl\u00e5t mig f\u00f6r de g\u00e5nger jag lett oss in p\u00e5 villov\u00e4gar och vi g\u00e5tt vilse, sn\u00e4lla jag v\u00e4djar \u00f6dmjukast att ha \u00f6verseende med mig. Jag har mina brister men tvivla aldrig p\u00e5 min k\u00e4rlek till dig och att jag g\u00f6r s\u00e5 gott jag f\u00f6rm\u00e5r. Du och din bror \u00e4r min drivkraft, min mening med livet”.<\/p>\n

Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Dela det h\u00e4r:<\/h3>
<\/div><\/li>
E-post<\/span><\/a><\/li>
Skriv ut<\/span><\/a><\/li>
<\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"author":1,"featured_media":3321,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true},"categories":[316],"tags":[321,161,322,320,323,192,318,198,209,325,317,324,180,319,215],"class_list":["post-3313","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-vardagen","tag-annorlunda","tag-autism","tag-brev","tag-ensamhet","tag-kampa","tag-karlek","tag-rutiner","tag-smarta","tag-sommar","tag-stolthet","tag-tarar","tag-torkatarar","tag-utanforskap","tag-vardag","tag-villkorsloskarlek"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.unicornis.se\/wp-content\/uploads\/2017\/07\/IMG_2981.jpg?fit=1080%2C1080&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p8cdig-Rr","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3313","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3313"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3313\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3323,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3313\/revisions\/3323"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3321"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3313"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3313"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.unicornis.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3313"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}